Att bota gym-skräcken

Jag har länge haft triljoners ursäkter till varför jag inte vill börja gymma. Men egentligen har jag nog haft någon slags gym-skräck, stå där och bli inspekterad av andra och inte kunna få svettas ifred som jag har kunnat göra när jag varit ute och sprungit.
 
Men så har jag faktiskt länge tänkt att när jag väl flyttar till en ny stad då ska jag ge det ett nytt försök. Och här är jag, bosatt i en ny stad. Så jodå gymkortet är köpt (på friskis, heja!) för ett helt år dessutom, så ska det va så får det ju va.
 
Idag gjorde jag debuten och skulle bota den där ångesten "nämen inte kan väl jag" & det var inte alls så farligt som jag trodde. Trillade inte av en enda maskin, inte ens en gång kom någon muskelknutte fram och sa "lilla gumman jag ska visa dig, hur du använder den där maskinen rätt". Det var ju en baggis, får se imorgon bara om jag har träningsvärk eller något bevis på att jag gjorde något rätt.
 
Så pjåkig kan jag faktiskt inte ha sett ut heller eftersom en medelåldersdam frågade mig hur en maskin funkade, alltså hon frågade mig.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0