Att bota gym-skräcken

Jag har länge haft triljoners ursäkter till varför jag inte vill börja gymma. Men egentligen har jag nog haft någon slags gym-skräck, stå där och bli inspekterad av andra och inte kunna få svettas ifred som jag har kunnat göra när jag varit ute och sprungit.
 
Men så har jag faktiskt länge tänkt att när jag väl flyttar till en ny stad då ska jag ge det ett nytt försök. Och här är jag, bosatt i en ny stad. Så jodå gymkortet är köpt (på friskis, heja!) för ett helt år dessutom, så ska det va så får det ju va.
 
Idag gjorde jag debuten och skulle bota den där ångesten "nämen inte kan väl jag" & det var inte alls så farligt som jag trodde. Trillade inte av en enda maskin, inte ens en gång kom någon muskelknutte fram och sa "lilla gumman jag ska visa dig, hur du använder den där maskinen rätt". Det var ju en baggis, får se imorgon bara om jag har träningsvärk eller något bevis på att jag gjorde något rätt.
 
Så pjåkig kan jag faktiskt inte ha sett ut heller eftersom en medelåldersdam frågade mig hur en maskin funkade, alltså hon frågade mig.

Ständigt ovän med tekniken!

Alltså jösses Amalia. Om det är någon som skulle få bredbandsproblem så var det väl just typiskt att det skulle bli jag. Mardrömmen att bli guidad via telefon (dessutom på min helt nya dator som jag kanske inte är helt hundra med) 
 
- Har du fått någon router?
-Ehhm... Skulle du vilja vara lite mer specifik om hur ett sådant ser ut? 
 
När det sedan frågades om operativsystem upptäckte jag att det åtminstone var något som fastnade av det försäljaren av datorn sagt. 
 
"Windows 8" Svarade jag högst trevande och osäkert... Men helt rätt tydligen eftersom att han fortsatte med sin guidning. 
 
Hur som haver, tålamod som icke tålamod gällande datorer, här sitter jag med mitt bredband. Som av någon anledning funkade precis när pappa kom på besök och jag skulle visa hur det inte funkade. Varför är det alltid så?
 
Mer om Norrköping, studierna, livet och allt annat vid senare tillfälle. 
RSS 2.0