Spring i benen andra delen

Fortsättningen med springningen. Alla är vi väl lite smått allergiska mot hobbyexperter, eller?
 
Men några små grejer som funkar för mig som jag dessutom stött på på andra ställen också så åt fanders är det kanske inte ändå. Och kanske inspirerar någon åtminstone, för på senaste har faktiskt många sagt till mig "Gud vad duktig du är som springer" eller "Hur pallar du det?"
 
 
 
 
Köp något nytt. Ja som bekant är jag inte sen på det att unna mig och något nytt till garderoben eller hemmet , det ger mig alltid energi. Så köper man några träningskläder som man faktiskt vill ha och känner sig fin i blir det också roligare. Exempelvis är mina löpskor de dyraste paret jag äger, så det var bara att välja antingen får jag valuta för pengarna och använder dem flitigt eller så är det som att kasta pengar i sjön.
 
Utmana dig själv. Vad det än gäller i livet så när det är på väg ner kan man behöva en liten utmaning för att sporra sig själv. Anmäla sig till ett lopp är en sjukt bra grej, hade jag inte blivit övertalad av Ida att springa vårruset första året hade jag nog skippat att springa en och annan runda. För övrigt väldigt rolig grej att göra tillsammans med kompisarna.
 
• Det främsta, som jag skrev också sist det är att bara göra. Lägg fram kläder, bestäm dig och bara gör, utan att tänka. Som Martina Haag skrev i sin bok "heja heja" (sjukt bra som inspiration för övrigt) att när väl kläderna ligger framme och redo tar det verkligen emot att inte ge dig ut.
 
 
Jag själv kan ha lite olika inställningar inför en runda ibland känner jag från början att jag ska förbättra en tid eller springa sjukt långt. Men allra oftast så går jag bara ut, känner efter hur det känns i kroppen just idag och tar det efter som, pallar jag inte så pallar jag inte och då är det faktiskt inte hela världen.
 
Som idag till exempel:
 "jag måste bara klara 3 km åtminstone"
 
-efter 3 km- Okej jag kör fem, fem klarar man jämt.
 
-efter 5 km- Alltså va fan jag borde köra på en långis idag. Iallafall 7 km.
 
-efter 7 km- Okej. Nu kan jag lika gärna köra på till en mil, nu har jag ju gjort mer än hälften! En mil har jag ju sprungit förr det klarar jag säkert idag också.
 
Ibland när jag ser folk som är ute och springer tänker jag "din duktiga jävel" och får lite ångest. Så det känns faktiskt lite skönt att vara den där då och då som får lite uppmuntrande kämpa-på-blickar av söta promenerandes tanter.Även om det inte spelar någon roll för mig egentligen att någon annan tycker att jag är duktig så är tanken ändå lite uppmuntrande och det kan kanske vara en sporre för någon annan. =)



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0