Jag läste i en tidning att någonting som ger dig energi och får dig att må bra är att vara lite förälskad. Och visst är det underbart? När man är lite sådär oskyldigt småförtjust. Då kom jag och tänka på min biblioteksförälskelse i vintras, som gjorde det möjligt att köa utan för bibblan 08.00 varje morgon när det var som allra kallast och allra mörkast. Det var nästan ett nöje och jag kunde nästan springa dit ibland av lycka.

 

För där var han varenda dag. I grupprummet intill. Jag försökte alltid att gå så normalt jag bara kunde när jag skulle gå förbi de där glasade dörrarna, och tvingade mig själv att inte stirra på honom även om jag inte ville något annat. Han var ju ändå Mr Mac Dreamy, snygg, charmig och alldeles alldeles underbar. Ibland var tajmingen perfekt så att vi möttes i trappan, då blev jag oftast så nervös att jag helst ville springa därifrån, och den där egentligen lilla lilla biten tills man skulle mötas och hälsa kändes alltid som en evighet. Jag kunde aldrig låta bli och le även om jag lyckades kontrollera det då jag innerst inne bara ville brista ut i ett lyckoskratt så hälsade vi och så sken jag som en solen resten av dagen.

 

Det var det där lilla, så härligt, oskyldigt och okomplicerat som ändå gav mig energi till att längta efter tidiga måndagsmorgnar och heldagar med balansräkningar och budgetar. Vad jag kan sakna det där, den oskyldiga biblioteksförälskelsen.

 

Efter en lång tids spaning kan även tilläggas att mac dreamy kysste mig en vacker kväll. Det levde jag på i flera månader vill jag lova, blir fortfarande glad när jag tänker på det faktiskt.. För ibland så är det bara precis som på film...